Charles-Ingvars nyårs trauma

Förra nyår hände det som inte får hända, därför har valde vi bort gäster detta nyår. Förra året när tolvslaget drog igång öppnades en dörr och ut i kaoset med smällare for Charles-Ingvar. Han bröt ut i panik, skällandes sprang han i cirklar samtidigt som han kissade på sig. Vi fick tag i honom ganska snabbt, bar lugnt in honom. Han la sig under ett bord, tyst med lätt flåsande andning. Där och då verkade han inte allt för påverkar, mest lite skärrad.

Innan denna upplevelse hade han redan en inre stress som vi kämpade med, någon vecka efter detta nyår så eskalerade det till en nivå som nästan tog hans liv. Han var ständigt påslagen och ingång underbdagen, allt som han kom åt att tugga på åt han upp. Textiler, möbler, tapet, leksaker, hundräddas, i princip allt åt han på. Varje smäll ljud, litet som stort, i huset eller utanför triggade igång en intre panik.

Efter en dramatisk magoperation i januari började vår otur äntligen att vända, vi har väldigt sakta tagit oss framåt i rätt riktning. Det har tagit oss nästan ett år att komma tillbaka på banan med Charles-Ingvar, ibland har resan varit otroligt tung och känts mer eller mindre hopplös. Stundvis gick saker framåt för att sedan gå lite bakåt.

Jag säger aldrig att en rehabilitering är enkel, det krävs tid, tålamod, engagemang. Istället för att lägga tid på långa promenader och annat som kan höra en vardag till med hund gick den tiden åt till att få Chalres lugn och trygg i hemmet igen. Det var tillräckligt jobbigt och energikrävande för honom då, så fort han hittade en stund av självkontroll och lugn somnade han. Stress är utmattande, en stressad hund ska inte stimuleras utan få vila.

Jag tror att mycket är möjligt om vi vill, om vi skaffar rätt kunskap och får rätt verktyg i lådan. Jag har aldrig tränat mina hundar att vänja sig vid smällare, däremot lagt mycket vikt och tid på vem jag är i relationen till mina hundar, vad jag betyder för dem.

Trots över en timme med raketer och smällare hade vi en bra kväll, Sickan valde till slut att komma fram ur sin koja och vara med oss andra. Han flåsade lite i början, men det la sig så snart han samlat sig, checkat av hur vi andra reagerade och agerade i situationen.

-Ledarskap inger förtroende, inte rädsla.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.