Elisa – Framsteg & Bakslag

Två månader har gått, vi har haft stora framsteg och små bakslag. Ingen rehabilitering går rakt framåt, bakslag är en naturlig del i processen. Sen ett par veckor tillbaka har Elisa börja kräva saker av mig, som till exempel vid rastning och vid maten. Hon piper och springer runt för att påskynda hela förloppet och hon har börjat protestera ibland när jag gr hemifrån. Det kan låta som bakslag, men det är nu hon börjar bli öppen för kommunikation.

Tidigare har vi bara låtit henne vara för det mesta, nu äntligen kan vi börja jobba med henne på riktigt. Hon är mer gärna i vår närhet och njuter av sällskapet, det är så underbart även om fysisk kontakt inte än är aktuellt. Elisa har en koja, den brukade hon ligga i på dagarna förut. Nu ligger hon gärna ute i någon bädd, och är med oss andra. Att möta människor ute på promenaden går för det mesta bra, förut räckte det att hon såg en människa på 100 meter håll för att paniken skulle krypa på. Idag klarar hon ofta att passera mötande på 1-2 meters avstånd.

När vi har gäster går hon inte längre och gömmer sig, utan hon sitter på 1-2 meters avstånd dels för att ha koll på gästen dock. Allt går hela tiden upp och ner, i helheten går det framåt. Bakslag är inget dåligt, bakslag är naturligt. Det är när vi får bakslag som riktiga prövningar sker, det är när bakslagen dyker upp vi har chansen att besegra dem. För varje besegrat bakslag, kommer ett stort framsteg. Rehabilitering tar tid, det är en berg- och dalbana. När vi jobbar med våra hundar, kommer det finnas motgångar. Inga framgångar kommer utan motgångar i bagaget.

-Skynda långsamt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.