My story


DIVA

Jag minns det tydligt fast det var länge sedan, våren 2007. Lyckan jag kände när jag köpt min första hund, Diva. Jag hade läst många böcker om hundar, valpar, hundträning innan och kände mig väl förbredd. De första månaderna med hund var fantastiskt, lättsamt och roligt. Men underbart är kort, sakta började saker och ting förändras. Min lilla valp började bli vuxen. Ensamträningen gick långt ifrån som planerat, Diva utvecklade destruktiv separationsångest. Det var ingen vacker historia, hon tuggade bokstavligen sönder det mesta i min lägenhet. De lekfulla och sköna promenaderna vart med tiden allt annat än kul, jag njöt inte längre av dem. Min hund var mer eller mindre ute och gick med mig, hundmöten var en kamp. Något jag trodde skulle bli så lätt, vart helt plötsligt väldigt svårt. Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig. För att göra en lång historia kort lyckades jag och Diva komma på fötter till slut, men det tog oss tre år att hitta rätt.

Min nästa hund skulle snart bevisa att jag inte lärt mig allt för mycket från min första, jag halkade sakta tillbaka mot ruta ett. Nu funkade helt plötsligt inte min första strategi som jag fick lära mig med Diva, än en gång fick jag leta efter andra lösningar, vi fann återigen hjälpande verktyg. Tredje hunden, problem började succesivt att växa fram och allt började om IGEN. Jag har slitit mitt hår, svalt min stolthet, fällt många tårar och fått känna på känslan att vara misslyckad som hundägare gång på gång. Det krävdes många fel och snedsteg innan jag på riktigt började förstå varför allt gick snett hela tiden. För varje hund som varit en utmaning, har jag tagit emot möjligheten till att utvecklas och chansen att lära mig mera. Alla misstag har resulterat i erfarenheter, mina värsta motgångar har blivit mina bästa framgångar.

-Att misslyckas är att lära sig, att lära sig är att lyckas.

976893_10151464515543931_1193502201_o_edited