Sista vilan, Julian 2012/08/01-2017/03/04

IMAG0017.jpg

Det svåraste en hundägare måste gå igenom är hundens sista tid i livet, vi måste ta ett beslut som inte alltid känns rättvist. Ibland kommer den dagen oväntat fort, det är en fruktansvärd känsla av orättvisa. Den orättvisan fick vi genomlida i lördags kväll.

Det har varit månader av sjukdom, vars det ena löst av det andra. Det började med ett enkelt fukt-exem som sedan spred sig som en löpeld. Samtidigt vart Julian halt, atros och höftledsdysplasi grad E vart ett faktum. Medicinerna ledde till magsäck och tarminflammation. Diarre och kräkningar till och från, och på allt detta kom en korsbandsskada.

Höjden av otur, höjden av orättvisa. Även om man visste att utgången inte var ljus, så har man alltid en bild av hopp om ett par åt till tillsammans. Det är en tung känsla, en sorg och enorm saknad. Man påminns åter igen om hur viktigt det är att ta vara på alla stunder i livet, att fånga allt här och nu. Uppskatta det lilla och njuta av vad man har.

Lev i nuet, och ta hand om varandra <3

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.