Veckans ultimata nervtest.

Idag var det dags för Elsa att åka hem efter nästan två veckor på pensionat hos oss denna gång, det som skulle bli en vanlig överlämning slutade i ett riktigt tufft test i lugn och självsäkerhet. Det hela var klantigt gjort av mig, även jag har dagar där hjärnan ibland tänker efter handling, tro det eller ej. När jag skulle gå ut i trädgården med Esla glömde jag ha koll på vart Edit var i detta skede, snabb som en vessla med kraft som en kanonkula tränger sig Edit ut.

Som tur är baksidan inhägnad, men för Edit är detta staket en baggis att ta sig över om hon vill. Efter ett försök att få in Edit var svaret att det inte skulle gå där och då, Elsas husse och matte anlände. Jag går ut från trädgården med Elsa och lämnar över henne, jag är bara ett par meter bort för att ha lite koll på Edit. Edit börjar pocka på min uppmärksamhet, men jag ger inte Edit den. För är det något Edit är van vid, så är det att kräva saker och lyckas få igenom dem. Jag ska berätta mer ingående om vem Edit är, men inte just nu.

Som egentligen väntat, men inte i mina tankar där och då hoppas Edit över staketet och drar iväg. Edit har en smitarhistorik bakom sig där hon kunde vara bort i ett halvt dygn för att sedan komma hem igen när hon kände för det, där stod jag med Elsas ägare och försökte hålla lugnet medans Edit nu var borta. Då ser vi Edit springa förbi två gånger för att sedan försvinna igen, i och med att hon redan på bara några minuter visat sig ett par gånger i farten visste jag att hon testar mig.

I detta fall var Edits frågor – Tänker du följa mig och mitt beslut? Hur tänker du göra nu när jag gör såhär? Mitt svar var nej och jag tänker inte göra någonting, lugnt låter jag Elsas ägare köra iväg. Jag vänder på klacken in mot trädgården, låter grinden stå öppen i hopp om att jag lyckats vara så lugn och oberörd som det går i ett sådant läge. När jag sätter foten innanför hägnet ser jag i ögonvrån en Edit komma lunkande, hon följder med in. Jag säger inget, tittar inte på henne, utan bara stänger grinden och går vidare in i huset, Edit kommer efter.

Jag nekar inte att jag kämpade med att trycka undan tankarna att hon nu skulle vara borta ett tag och riskera att bli påkörd eller fastna med halsbandet någonstans, det är helt naturligt att dessa tankebanor hoppar fram i skarpa lägen. När vi blir medvetna om våra tankar kan vi göra något åt dem, ju bättre vi blir på detta ju snabbare kan vi plocka upp oss själva i krislägen. Ingenting kommer gratis, vi måste själva jobba för det. Att praktisera självkontroll är så användbart i alla delar i ens liv, självmedvetenhet ger inre styrka, lugn och självförtroende.

-I hundens värld spelar vår självkontroll stor roll.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.